Medelhavet till Sverige
| Ja tack, jag vill beställa boken "Som ett evigt sommarlov" för introduktionspriset 295 kr plus frakt |
Var så god
lite smakprov från Seglingen i Medelhavet och till Sverige
Turkiet
Temperaturen utomhus går ner kring tio grader på natten, men i båten sjunker den ännu inte under 16-17º. Dagtid är det kring 20º, även när det är mulet. Vår dieseldrivna värmare vill inte riktigt, ibland startar den men för det mesta inte. Jag har kommit fram till att den behöver ett nytt glödstift. I skeppshandeln hade de inget och visste inte vad det var heller. Men så blev jag tipsad att fråga på varvet och de lovade att försöka ordna fram ett i nästa vecka. Det är bara att hoppas på att de fixar sig för skall vi beställa ett från Sverige kan vi se oss i månen efter det. Skall ett paket ha någon chans att komma fram måste man skicka det med en firma typ UPS eller liknande, och det blir dyrt. Paket som skickas med vanlig post, ses som en löneförmån av anställda på posten och tullen.
Som jag skrev i början av mailet är det regn och blåst som dominerar väderläget just nu. I måndags blåste det storm och vi hade samlats på Destination för att planera för luciafirandet. När vi kom tillbaka till Chiquitita var där tre man på däck och satte extra förtöjningar. Det hade inte hänt något utan det var en ren säkerhetsåtgärd. Bara på vår brygga var det fem man som såg över alla förtöjningar och justerade eller kompletterade där det behövdes. Hela natten var bryggan bemannad, så man behövde inte själv bekymra sig för något. Vilken service!!
I torsdagsnatt regnade och haglade det nästan hela natten. Haglen var först stora som ärtor men när det började låta som om hundra smédhalvor slog med slägghammare på däck blev jag orolig och gick upp för att se vad som stod på. Jag blev rädd för vad jag såg. Hagel stora som golfbollar kom farande och krossades mot däck och däcksluckorna, dessa är av 10mm:s makrolonplast, så de håller. Men våra solceller hur skulle det gå med dem? Att gå upp på däck utan hjälm och skyddsdräkt var förenat med livsfara (jag menar allvar) så det var bara och hoppas att allt skulle hålla, och det gjorde det.
Som projektiler slog haglen ner på solcellerna, hur de kunde hålla förstår jag inte.
Alla hagel var inte lika stora, några var inte större än så här...
Lucia i Turkiet
Som vi hoppades och trodde, blev Luciafirandet på Navigator mycket uppskattat inte minst bland de övriga nationerna. Först hade vi tänkt att vi själva, dvs ett gäng svenska gamla gubbar och kärringar skulle klä oss i vitt och uppträda som stjärngossar, tärnor och lucia. Vi insåg dock ganska omgående att det hade blivit mer likt ett spöktåg än ett luciatåg. Nej, barn skall det vara. Några svenska barn är här inte och leveranstiden på sådana gjorde att vi istället fick använda oss av importerade. Så det blev barn made in USA, made in Deutsland, made in UK och made in Holland, som skulle lära sig hela luciaritualen inklusive att sjunga luciasångerna på svenska.
Föräldrarna till barnen nappade direkt på idén och tillsammans med den svenska spinnsidan gav de sig i kast med mjukvaran, dvs ritualen och sångerna. Vi herrar tog hand om hårdvaran, dvs tillverkning av ljuskronor mm. Dessutom föll det på min lott att åstadkomma 12 liter glögg, så med A-M hjälp inhandlades lämpliga kryddor i lagom mängd och två flaskor vodka. Torkade pomeransskal fick vi inte tag på så vi tog skal från färsk pomerans istället. Vinet skaffade vi på restaurangen, och efter att kryddorna fått stå och dra i spriten ett dygn silades de från, och spriten blandades med vinet.
Mycket folk kom det, julgran fanns det, och kön till glögg-grytan var lång.
När minglandet och glöggen hade nått lämplig nivå tonades den svenska julmusiken ner och Sigvard berättade om luciatraditionen i Sverige. Sen var det tid för luciatåget att göra entré.
Här tågar de in under uppsikt av A-M och Wivan. "Sankta Lucia...”
Den ideala Medelhavsbåten
...Så har det gått ett par veckor igen sen ni hörde av oss. Då hade vi firat både jul och nyår, till och med två gånger. Vädret var under helgen inte så bra, men efter nyår slog det om och blev riktigt fint i fjorton dagar. Strålande sol och upp mot 25º mitt på dagen, så shortsen fick komma till heders igen. Vi passade på att åkta in till Antalya, för att skaffa den där renswiren som vi behövde till centraldammsugaren, och köpte lite annat också, bla. nya plattor till golvet på främre toaletten. Har nu rivit upp det gamla golvet, förstärkt det, och skall lägga de nya plattorna så fort mina knä tillåter att jag ligger på dem igen, men just nu måste de vila ett par dagar.
Fick en fråga från en i läsekretsen hur jag, med den erfarenheten som vi skaffat oss nu efter tre år, och av det vi sett på andra båtar, tycker den ideala "Medelhavsbåten" skulle vara konstruerad. Så jag gjorde en sammanställning av det som fungerat bra ombord på Chiquitita och plussa på med sådant som andra hade god erfarenhet av. Det blev ganska mycket, och kanske finns det fler i läsekretsen som är intresserade av vad jag kom fram till. Så därför får även ni taga del av mina filosofiska funderingar hur en "Medelhavsbåt" skall se ut.
Motorbåt eller segelbåt?
Först storleken, den skall hålla sig inom 12x4 meter, då är det normalt inga problem att få plats i hamnarna, och det kostar mellan 30-50% mindre i hamnavgifter än för en större båt (Chiquitita är 13,7x4m), så idealet är en stor 39 fotare. Om det sen skall vara en motorbåt eller en segelbåt är inte lika enkelt att ge besked om, men så här resonerar vi.
Vår erfarenhet angående vindarna i Medelhavet är, att är där vind, så är där mycket vind, men för det mesta är där ingen vind alls. Detta gör att det mesta kan segla här när det finns vind, men inget kan segla när det inte finns vind. Eftersom vi räknar med ungefär 80% motorgång eller motorsegling när vi förflyttar oss, kan man tycka att en motorbåt vore det bästa. Men, så har vi något som heter dyningar och "gammal sjö". Deplacementmotorbåtar, alltså icke planande båtar rullar fruktansvärt när de råkar ut för detta, och det förekommer ofta att det går gammal sjö...
Afrika
...Klockan 10.00 kommer Abdhul och hämtar oss, ett engelskt par är också med och det var inte avtalat. Men det var en 12 personers minibuss med luftkonditionering så vi accepterade det. Efter gränsen jobbar de med att bredda vägen och arbetarna bor i tält, typ militärtält. Vi passerade bl.a. ett par campingplatser och dessa ligger i sanden direkt nere på stranden. Halvvägs till Chefchaouene stannar vi för en the-paus. En vackert smyckad bil utanför avslöjar att där har varit bröllopsfest, och några trötta bröllopsgäster som övernattat sitter vid ett av borden. Utsikten är bedårande, Marocko är ett vackert land.
Vi åker vidare och Abdhul som är vår guide berättar hela tiden vad det är vi ser och att det t.ex. finns många kooperativ här ute på landet. Längs vägen står det små skjul och ibland bara en skottkärra där de säljer sina produkter. Vi har tydligen kommit mitt i "löktiden" för det är nästan bara lök som utbjuds. Så anländer vi till Chefchaouene som ligger ganska högt i bergskedjan El Rif vilken gränsar till Atlasbergen. Det är en liten vacker stad med vita och koboltblå hus. Koboltblått håller myggen borta får vi reda på! Här tar Abdhul oss till stadens tvättstuga, ett fantastiskt vackert ställe. Vid ett vattenfall har man byggt två öppna hus med 15–20 tvättplatser i varje med murade tvättkar och skrubbräder.
Tvättbrädorna var gjutna på plats, en för varje tvättkar.
De tvättade plaggen läggs på stenarna så att de skölj, under tiden barnen badar
Vattnet leds in genom tvättstugorna, och dessutom samlas det i stora sköljbassänger utanför där barnen passar på att söndagsbada samtidigt som tvätten sköljs. På släta klipphällar vid sidan om skrubbas mattor och annan grövre tvätt. Sen lastas den våta tvätten på en åsna, eller så tar kvinnorna den på ryggen i ett knyte och går iväg hem med den för torkning...
Atlanten
030807
Går idag vidare till Cadiz. Orolig sjö, motor och segel men så vrider vinden och ökar lite och vi får en underbar segling efter Trafalgar. Vatten på toagolvet, toan har svämmat över, skräp i spolventilen! Normalt når inte vattnet över toalettkanten även om ventilen inte stänger, men när man seglar och kränger så rinner det över. A-M tar hand om vattnet och jag tar hand om skräpet i ventilen. När jag återvänt till sittbrunnen så händer det. Det tjuter till i fiskerullen och spöet böjer sig 90 grader, när jag tittar akteröver ser jag något som blänker till en meter upp i luften innan det plaskar ner i vattnet igen. Att det är en guldmakrill som jag har på kroken är det ingen tvekan om. Jag låter Chiquitita fortsätta segla med 6 knop och börjar veva in linan, det är inte så svårt och efter ett par minuter ligger det en guldmakrill glänsande i guld, blått, rött och silver i sittbrunnen. Den vägde 1,7 kg och var 65 cm lång. 10 minuter senare var det tid igen. Denna gång var det betydligt jobbigare och det tog sin tid innan jag kunde lyfta ombord detta 2,4 kg exemplar av denna vackra, och visade det sig, goda fisk. Nu blev det infört fiskestopp, det fanns inte plats till mer i frysen. Får plats i Amerika-marinan i Cadiz tillsammans med Miss-Kiss. Här låg vi även på vägen till Medelhavet så vi fanns redan i deras dator. Middag, ja gissa! Det börjar på guld...
Fyra kilo guldmakrill sen var tyvärr kvoten fylld
Sverige
Vår älskade vackra Chiquitita på väg in i Limhamn
Till er som funderar på någon form av långsegling säger jag bara,
"Single up all lines!"