Sverige till Medelhavet
| Ja tack, jag vill beställa boken "Som ett evigt sommarlov" för introduktionspriset 295 kr plus frakt |
Var så god
lite smakprov från Seglingen till och i Medelhavet
Vår långsegling med S/Y Chiquitita dokumenterade vi i mail som vi sände regelbundet till släkt och vänner. Dessa mail har vi sammanställt och kompletterat med bilder, vilket har resulterat i fyra delar, en för varje år. Den första delen omfattar seglingen från Limhamn till Estepona i Spanien.
Biscaya
000912
Startar motorn tidigt på morgonen, det är alldeles lugnt, havet är oljeblankt och det är lite dis. Ser ett par trålare, annars är där inga fartyg synliga de ligger bortom horisonten. På radarn ser jag fartygstrafiken som skall gå förbi Spanien och ner längst Portugals kust, den går ungefär 10–12 mil längre ut. Det är ganska mycket fåglar på morgnarna och kvällarna, mest labbar och sulor, nu får vi också se delfinerna hoppa upp ur vattnet i långa språng, tydligen efter flygfisk för där är ett stim sådana före. Vi ser också en stor, säkert tre meter lång, helt svart delfin med rund nos. Lite nyponsoppa som mellanmål piggar upp, sen kan jag fixa A-M:s kojlampa. Lägger mig vid tvåtiden. En timma senare skall jag gå på toa, då lägger toapumpen av! Plockar isär toan, och konstaterar att det är kolhållaren till pumpmotorn som har smält. Att sätta en man på månen kunde de redan 1969, men att göra en fungerande båttoalett har ingen lyckats med.
Nu har jag sen tidigare en trasig toapump på lager, där det är ett annat fel, så det blev till att gräva sig ner under BB-kojen i aktern, och plocka fram den. Efter tre timmars "skitarbete" är allt på plats igen och fungerar, men en frätskada på axeln gör att packboxen läcker lite, lite. Det får vara så till vi kommer i hamn, vi får använda toan i aktern så länge. På GPS står det nu att vi har 40 timmar kvar till La Coruña. Börjar bli lite orolig för om dieseln skall räcka, och försöker segla så fort det finns vind. Möter en holländsk segelbåt strax efter 19.00, vi styr upp mot varandra och vinkar, för att sen snabbt bara glida vidare på det tillsynes ändlösa havet. Kaffe och macka, sen går A-M och lägger sig, och jag tar itu med nattvakten. Om jag inte ser några båtar på radarn då den står på 16 mil, ställer jag äggklockan på 30 minuter, men för det mesta så blir det bara 10–15 minuter som jag kan vila.
Delfiner, alltid lika pigga och aktiva vid sina besök
000913
På natten kan jag inte hålla på och försöka fånga varje vindpust, då hade jag inte kunnat vila mig alls, utan motorn får gå på 1800 varv, och då gör vi 4–5 knop. Men vid sextiden är där lite stabilare vind, så då seglar vi igen, möter en segelbåt men efter som det fortfarande är mörkt, ser jag bara konturerna i det svaga gryningsljuset. Det blir inte ljust förrän vid åtta, vi är ju på sjunde longituden västlig bred, det är en och en halv timma efter Sverige, men vi har ändå samma tid, det gör att det blir mörkt en och en halv timma senare också. Vi ser ett stort stim delfiner, annars är där mest hela tiden några delfiner kring båten. En kycklingsandwich till lunch smakar bra, köpte dem på Guernsey, färdiga för mikron, inte alls dumma som transportmat. Ser de första portugisiska örlogsmännen, en fruktad manet, som också kallas bidevindseglare. Den har en blåsa på ovansidan av kroppen som sticker upp ur vattnet, och med vars hjälp den kan "segla", så hänger de långa fångsttrådarna med sitt nässelgift under till. Att bränna sig på en sådan manet gör fruktansvärt ont i flera timmar, och det har hänt att folk har dött av det. Solen värmer gott och det är 20,7 grader i vattnet. I dag är jag rejält mör så vid två, när A-M har vakten, tar jag en sömntablett och sover nästan till klockan fem. Känner mig mycket piggare och lyckas få in Spansk TV, nu är det bara femton timmar kvar.
Herkules som mötte oss när vi kom till Spanien. Spiralen runt tornet är resterna efter en utvändig oxvandring för att transportera upp kol till toppen när fyren var koleldad.
000914
Natten blir mycket jobbig, vi har nu kommit så nära kusten att trålarna har börjat dyka upp oftare. Har inte en chans att vila mig, de kör ju där de ser fisk på sina instrument så det kan gå i alla möjliga krumelurer, man vet aldrig var man har dem. Ett stim delfiner piggar upp mig under natten när de kommer och simmar bara centimetrar från båtens för, dyker under och kommer upp längs sidan med ett språng, vilken underbar värld vi lever i. Det är dimma på morgonen, så vi ser inte kusten förrän det bara är 2–3 mil kvar, men vilken känsla, vi tog oss över Biscaya och det gick bra. När vi kommer in i hamnen tycker vi det är ett enda virrvarr av bojar och båtar. Efter lite zigzagande bland bojarna ser vi flytbryggorna och en ledig plats bredvid en dansk båt. Dit styr vi kosan, och när vi kommer fram står det en spansk "hamnroddare" (marinero) och räcker över förtöjningslinan. Klockan är exakt 12.00 när vi förtöjer, det betyder att vi klarade Biscaya på en totaltid på 99 timmar, en timma "försvann" när vi lämnade Guernsey annars hade det blivit 100 timmar. Ringer ungarna och meddelar att de inte är föräldralösa...
Mallorca
...Här träffar vi Lars & Wivan på EBI igen, ett kärt återseende eftersom vi inte setts sen Estepona. De har haft sina döttrar med familjer på besök och seglat på Mallorcas södra kust. Efter några dagar i Palma Nova seglar vi över Palmabukten, och ankrar i de mest fantastiska vikar. Kommer så småningom till Porto Colom, en STOR ankringsvik med hamn men det är också bojar utlagda, vi tar var sin boj och stannar ett par dagar. Här har Björns bror Bo, som är gift med en spanjorska från Mallorca ett sommarhus så vi hälsar naturligtvis på dem. Bo och Carmen bodde i Sverige på 60-talet och början av 70-talet där lärde vi känna dem eftersom Bo var delägare i firman som Björn hade.
Söderhavslagun? Nej en underbar ankarvik på Menorca
Från Mallorca går vi sen till Menorca och hittar ännu fler fantastiska ankringsvikar, en av dem är bara helt otrolig som om det var en söderhavslagun. Här lyckas jag också från 7 meters djup, plocka upp en mussla som är nästan 30 cm stor. Sanden är kritvit och inte ett hus inom synhåll, bara pinjeträd omger lagunen. Vi går in till Mahòn, huvudstaden på ön, som ligger i en vik vilken anses vara världens bästa naturliga hamn. Här lägger vi oss vid flottar som ligger förtöjda mitt i viken men ca: en sjömil in från havet, så djup är viken. Det ryms en 25–30 båtar vid varje flotte och där finns el och vatten. Gummibåten tar man om man skall in till land. Det finns två sådana flottar och varje flotte blir ett eget litet samhälle. Jag behöver väl inte tjata om att här är vackert men här är också en Gin-fabrik som även gör en massa likörer, och det är gratis provsmakning så det blir en del flaskor vi bär där ifrån ner till gummibåten.
Ett engelskt par John och Irene, som låg i Estepona med sin båt bredvid EBI i vintras, och som jag reparera kylen till, bor i Addaya en vik lite längre norrut där de har ett hus sen flera år tillbaka. De inviterade oss att besöka dem om vi kom i närheten och det gjorde vi. Härliga underbara människor. De hade även bjudit in Micke och Jane på Aquasymfoni, ett par andra "Esteponare" om de hade vägarna förbi och de råkade de ha någon dag före oss men de låg kvar i viken så vi fick tillfälle att även umgås med dem. Här fick vi ett tropiskt oväder över oss med åska och stormbyar, men Addayaviken är så väl skyddad så vi hade inte något besvär med det mer än att det inte gick och sova på grund av allt blixtrande och dundrande. Ett par båtar draggade dock, men både Chiquitita, EBI och Aquasymfoni låg tryggt kvar på sina platser när det ljusnade...
Vår väg till Turkiet
020831
Vi har lämnat Torrevieja och är på väg mot Turkiet. När vi kommer fram till Calpe och jag kopplar från autopiloten känns det väldigt obehagligt då ratten bara snurrar utan att rodret följer med. När jag öppnar påfyllningen för hydrauloljan till styrningen är det tomt! Med autopiloten kan jag styra, men inte med ratten, detta därför att hydraulpumpen till autopiloten sitter lägre än ratten och där nere finns det olja. Har bara en skvätt hydraulolja ombord men slår på den och så tar ratten igen. Går in norr om Calpe, lägger ankaret på fyra meters djup och får bra fäste på första försöket. Ser att ingen olja försvinner när man inte styr så jag lämnar problemet till i morgon.
Oj då, här var det tomt
020901
Läckan på hydraulstyrningen bekymrar mig, den skvätten hydraulolja som jag hade ombord är slut så nu får jag slå på vanlig motorolja. Läckan är vid kolven till rodret men exakt var har jag inte kunnat konstatera än. Beslutar ändå att gå över till Ibiza idag. Det blir motorsegling hela vägen och vi spär på med motorolja. Köttsoppa med ostmacka smakade bra till lunch. Vi ser en havssköldpadda när vi fikar vid 16-tiden, hade den dykt upp tidigare hade det kanske blivit sköldpaddssoppa istället för köttsoppa till lunch. Kommer fram till Porto Roig 19:30, har svårt att få ordentligt fäste för ankaret bara gräs nästan över allt. Accepterar till slut lite halvbra fäste på 7 meters djup och lägger ut 30 meter kätting, ställer in ankarlarmet på 60 meter och hoppas på det bästa. Wokad kycklingfilé med ris smakade bra även om middagen blev lite senare än vanligt.
020902
Inget ankarlarm har gått i natt så vi ligger tydligen kvar på samma plats. Efter en sen frukost åker cyklop och snorkel på för nu skall propellern skrapas ren, men först skall den fotograferas. När vi var i Sverige köpte jag en specialplastpåse hos Clas Ohlson att ha kameran i så man kan fotografera under vatten. Dyker ner och tar bilden "före". Skrapar sen bort ett helt samhälle med flervåningshus av havstulpaner på vart och ett av de tre bladen. Tar så bilden "efter", och eftersom det är en digitalkamera får bilderna direkt på skärmen. Något suddiga är de, troligtvis är det påsen som trycker på objektivet så att det inte kan röra sig som det skall för att ställa in skärpan, får försöka med mer luft i påsen nästa gång.
Hittar läckan på styrningen. Rodercylindern rör sig något lite i sidled då rodret vrider, och slangen till rodercylindern har inte kunnat röra sig så mycket som behövts, så det har blivit en spricka på slangen vid infästningen till cylindern. Om man nu skall råka ut för en läcka på styrningen kan den knappast uppträda på ett lämpligare ställe. Bara till att lossa kopplingen, kapa 5 cm på slangen och sen sätta tillbaka det igen. Det verkar gå bra med motorolja blandad hydraulolja, byter när vi kommer åt att köpa hydraulolja någonstans.
Ugnspannkaka till lunch och medan vi andra har siesta stuvar A-M om för att få bättre sjöstuvning. Ankarlarmet går och jag ser på navigatorn att vi draggat. Det har börjat blåsa lite mer nu på eftermiddagen och flera båtar har kommit in och ankrat i viken. Vi kör omkring och försöker få fäste för ankaret men ingen stans håller det. Det ligger några privata bojar i viken och när vi ser en som blir ledig är vi snabbt framme. En fransman kom i sin gummibåt och hjälpte Bertil att få linan på plats. Kommer inte ägaren ligger vi bra här i natt. När vi sitter och äter middag, kotlett, sås och potatis, börjar det regna vilket är skönt för då sköljs saltet av från båten...
Sicilien
021007
I dag tänker vi segla till Messina, staden som gett namnet åt sundet mellan Sicilien och Italien. När vi skall betala hamnavgiften vill de ha 20 euro för el och vatten, jag protesterar och protesterar och protesterar, 20 euro för tre timmars ström aldrig i livet säger jag på min hemmasnickrade italienska. Det där med "aldrig i livet" ångrade jag omgående när jag tänkte på att det var Sicilien som vi var på och när jag såg marinerons illmariga min. "Hur mycket vill du betala då" frågar han, och jag drar till med 5 euro, "Ok 5 euro det är du som bestämmer" svarar han?!?! När vi är klara att lämna kaj har det dragit upp mörka moln på himmeln men vi kommer att ha med vind så vi tycker att vi kan gå ändå. Kör loss Chiquitita från bryggan på ett spring och lyckas trots små marginaler och hård sidvind göra en snygg avgång. Rullar ut 3/4 av genuan och Chiquitita drar iväg med 7–8 knop. Efter en halv timma har vi inte längre lä från land, så sjön växer och vågorna ökar till 2 meter.
Vinden ökar också och nu gör vi över 9 knop på surfarna, borde minska segelytan men så länge vi har det akter ifrån går det ju bra. Så tittar jag ut över babords reling, 100 meter bort är vågorna tillplattade och det bara ryker vatten ett par meter över dem. Jag skriker till Bertil, "seglet måste in", och han släpper på skotet samtidigt som jag börjar veva in genuan men i samma ögonblick är det över oss. Chiquitita trycks ner så att vattnet spolar över skarndäck, lovar upp mot vinden, genuan piskar och slår och jag vevar på för allt jag är värd för att få in den. Det känns som evigheter men det tog nog mindre än en minut så var genuan inrullad och jag var totalt slut. Innan vi var framme i Messina hann det komma ett par körare till och några kraftiga regnskurar men nu hade vi bara innerstagseglet ute och stöttade med motor. En marinero kommer ut med gummibåt och visar in oss på plats, 33 euro inkl. el och vatten kostar det här. Angöraren smakade extra bra idag! A-M serverar en mycket smaklig snabbpaella till middag sen får våra trötta kroppar vila.
021008
Vi beslutar att ligga kvar en dag till, vill titta på Messina nu när vi är här ändå. Under förmiddagen städar A-M och Ulla medan Bertil och jag har hittat en ny läcka på Pyyysen som vi engagerar oss i. En ny variant på tomatsoppa till lunch smakar utmärkt och sen siesta. Vi promenerar mot vad vi tror är centrum av staden...
Grekland
021014
På Bertils 2–4 vakt i natt åskade det och regnade rejält. Det regnade och blåste så kraftigt så han trodde ett tag att kapellet över sittbrunnen inte skulle hålla. Som tur var sov jag så jag slapp oroa mig för det. Efter ovädret blev det mycket bättre väder, klar himmel, varmare och sjön lägger sig. I gryningen ser vi land och vi får in grekisk TV. Där ser vi att vi skall brassa klockan en timma, så nu är vi en timma före "Sverigetid" och tre timmar före UTC. A-M presenterar ett smörgåsbord till lunch vilket vi avnjuter i strålande solsken i sittbrunnen, sommaren är tillbaka.
Härlig kajplats i Argostoli på Keffalinia i Grekland
Klockan 17:00 ligger vi vid strandpromenaden i Argostoli på ön Kefallinia. Mitt i stan, inga hamnavgifter och palmer tre meter från relingen. En miljö som om den är hämtad från en resebroschyr. Är även resten av Grekland så här så kommer vi att älska det! Tar en kvällspromenad i stan som vi tycker är vacker men prisnivån är hög, bröd är dock billigt. Åter ombord äter vi grillad kyckling med bröd...